22 november 2011

Ett flyktingbarn

Det har börjat sjunka in hos Jasmine nu, men det innebär inte att hon har accepterat. Hon kommer aldrig att acceptera. Aldrig glömma var hon kommer ifrån, var hon hör hemma. Hon bär sin nyckel i en kedja runt halsen, som en ständig påminnelse. Nyckeln till hennes hem. Fatbursgatan 14, Södermalm, Stockholm. 

I minnet går hon från rum till rum, ser lägenheten framför sig. Köket med den öppna planlösningen. Hemmets hjärta. Sovrummet med den stora dubbelmadrassen direkt på golvet där Jasmine brukade sova mellan sina föräldrar. Skjutdörrarna som leder in till vardagsrummet, som ramas in av de två sofforna och bokhyllan. Balkongen, åh, den underbara balkongen mot innegården där barnen brukade leka och skratta. Det nyrenoverade badrummet som alltid gav Jasmine en känsla av vardagslyx. Växterna som fyllde hemmet. Det svaga ljudet från tvättstugan en trappa ned. 

Det bor någon annan i lägenheten nu, Jasmine vet till och med hans namn: Daniel. Men det är fortfarande  hennes hem och hon ska återvända, en dag. 



1 kommentar: