Kamal!

En artikel om teatern, av Johan som besökte Jenin i höstas. 

Det här citatet ger mig (mamma J, om nu någon tvekade ;)) gåshud och tårar i ögonen. För att Kamal är en sådan otrolig människa och för att hans ord säger allt om varför vi gör det vi gör. 

"Kamals hud har inga skotthål, bara tatueringar. En kobra täcker hans högra överarm. Under den står skrivet, i mörkt bläck: "The Freedom Theatre."

- Teatern är mitt liv nu, säger han. På scenen blir känslorna till konst, och det är farligare än väpnat motstånd. En kula kan döda en människa. Men en teaterföreställning kan förändra världen."

Hemma!

...och Jasmine värmer upp inför julen.

... och apropå jul: ett av mamma Js smeknamn på sin dotter är Toker.

Ännu en invasion

I natt invaderade den israeliska armén flyktinglägret i Jenin för andra natten i rad. De grep ytterligare tre medlemmar i The Freedom Theatre: Adnan Naghnaghiye, ansvarig för teaterlokalerna, Bilal Saadi, ordförande för styrelsen och Faisal Abu Alheja, dramalärare och assisterande producent. Bilal och Adnan var arresterade under en dryg månads tid i somras, då de utsattes för vedervärdiga förhörsmetoder. De släpptes imorse men Faisal har fortfarande inte kommit tillbaka. 

Faisal deltog i gårdagens teaterföreställning och sa såhär efteråt:

"Genom föreställningen idag, har folk kunnat tala om sina erfarenheter i händerna på den israeliska armén. Evenemanget har även bidragit till att informera andra om den orättvisa och de omänskliga metoder som den israeliska militären använder här i flyktinglägret i Jenin."

Faisal under gårdagens Playback Theatre-manifestation

Uppdatering: Faisal släpptes också och inga nya arresteringar har rapporterats. Vi hoppas att det fortsätter så.

Invasioner, arresteringar, trakasserier - vi svarar med teater

Under natten till igår genomförde den israeliska militären en stor invasion i Jenins flyktingläger och grep minst åtta personer. Bland de arresterade fanns tre av The Freedom Theatres medlemmar. En av de gripna, Mohammed Saadi, ljus- och ljudtekniker på teatern, berättar:

”Vid midnatt kom soldater och slog in dörren till mitt hus, de knackade inte ens. De satte på mig och min bror ögonbindel och förde oss gående upp till berget bakom flyktinglägret. Vi kördes sedan i en arméjeep. Under den ungefär halvtimmeslånga bilresan till armébasen blev vi konstant misshandlade, fysiskt och verbalt. Soldaterna slog oss med sina knytnävar och gevärskolvar. Tidigt på morgonen släpptes vi efter att ha förhörts under hela natten.“

Ingen förklaring har getts till arresteringarna av The Freedom Theatres anställda, eller de övriga. Som svar på det ökande antalet gripanden och trakasserier av Jenins invånare genomförde teaterns skådespelarstudenter idag en manifestation där de använde Playback Theatre för att levandegöra människors erfarenheter av vardagslivet under militär ockupation. 

... och så ett julklappstips

Den perfekta julklappen till den som har allt, måste ändå vara ett olivträd, eller två, i Palestina. Vår vän Niklas har startat initiativet Replant Palestine där man kan köpa ett olivträd för bara 7 euro - mindre än 70 kronor! 

Kort om Replant Palestine:

"Nil'in has lost 1100 of its olive trees since the construction of the apartheid wall began in 2008. Some of them have been bulldozed, some of them burned, all of them a tragedy for a society dependent on the olive harvest. This website is a response to a local call to collect funding to replant the trees."

Julrusch

Det lackar mot jul och därmed hemresa och plötsligt finns det hur mycket som helst att göra. En massa måste-vara-fixat/påbörjat/avslutat-innan-vi-åker innebär ingen tid att blogga. Här är en fin artikel om teatern som ni kan läsa istället: Palestinian identity unfolds on two stages

Och missa nu inte Gazas tårar imorgon kväll! SVT Dox, klockan 22.

Här är vi

Nästan alla anställda på The Freedom Theatre. Och chefen.

Filmtips

Ni lyckostar som är i Sverige, här är två filmer som ni bara inte får missa.

Gerillasonen

Ikväll, söndag, kl. 20 visas Gerillasonen på SVT. Den är gjord av en god vän till oss, Zanyar Adami, som skildrar sin familjs historia. Zanyars pappa har aldrig velat prata om sin tid som gerillakrigare i Kurdistan. Under alla år har krigsminnen förföljt familjen, men ingen har brutit tystnaden. När Zanyar själv skulle bli pappa började han gräva bakåt i historien. Gerillasonen är hans mycket personliga berättelse. 

Gazas tårar

Visas på SVT tisdagen den 20 december kl. 22. Gazas tårar är ett dokument över den israeliska militärens bombningar av Gaza under 2008-9 och dess effekter på civilbefolkningen. Se den här trailern så förstår ni varför den här filmen är livsviktig.

Vem bryr sig om Nobel

...när man har en alldeles egen Rebell! Jasmine och Johanna är mäkta stolta över Jonatan som fått motta årets Rebells fredspris. En synnerligen värdig pristagare tycker vi. En hejdundrande fest var det säkert också på Södra teatern, som vi missade. Men vi firade här hemma i Jenin, på vårt eget sätt. Och Jasmine visar lovande tendenser till att följa i sin fars (och faktiskt sin mors) fotspår, hon har varit en rebellisk själ ända sedan den dag hon kom till världen, så kanske får vi vara med på en rebellfest om sisådär tjugo år.

Vila i frid

Mustafa Tamimi, 28 år, dog i morse efter att ha träffats av en tårgasbehållare som på nära håll sköts direkt mot hans ansikte av israeliska soldater som befann sig i Mustafas by, Nabi Saleh, under en fredlig demonstration mot muren. Läs mer här. En lite äldre artikel som beskriver bakgrunden till det som hände och situationen i Nabi Saleh finns här.

Bara en till...

Det här skulle inte bli en blogg med tokroliga barnbilder. Men så råkar man ta såna här bilder och vem kan motstå att dela med sig av dem?

Uppdatering

Nu är det inte tomt längre.

En dag på jobbet

Ingen ska tro att Jasmine inte drar sitt strå till stacken på teatern. Här röjer hon mamma Js skrivbordslådor. Där fanns allt möjligt skräp förut. Nu är det tomt.

Da'n före da'n före da'n före da'n före....

Det är helt och fullt omöjligt att förstå eftersom solen envist gassar vidare men nu är det visst december. Vi har ingen julkalender, ingen adventsljusstake, inga pepparkakor eller lussebullar, ingen glögg, ingen amaryllis eller julblomma men vi ser fram emot att frossa i detta och allt annat juligt när vi kommer hem om tre veckor. Framför allt längtar vi så det pirrar i magen efter att träffa alla nära och kära som vi har saknat så otroligt mycket! Vi är bara hemma två veckor så vi räknar med att ni avbokar allt annat under den perioden och bara ägnar er åt att umgås med oss.

Apropå jul: det här tycker vi verkar bra, ni som har facebook kan ju kolla om ni tycker det också.