Tomt

Oj så tomt det blev. Jonatan är på konferens i Sverige och igår kväll åkte Johannas syskon hem efter två helt underbara veckor. Som värdig avslutning krönte Jasmine deras besök med att utöka sitt ännu ganska begränsade vokabulär med Ea (Andreas) och Elil (Elin), vilket hon ropade med förtvivlad röst och utsträckta armar medan hennes tårar rann när vi vinkade av dem. Som taget ur en, mycket sorglig, film. 

Vi har mest varit i Jenin under dessa veckor men också hunnit med utflykter till Betlehem, Döda havet, Jerusalem, Haifa och Akka. Vi har njutit av sol, bad och varandras sällskap; pratat om allt möjligt men allra mest om situationen i Palestina och Israel. För oss som bor här är det så bra att se saker med andras ögon, vända och vrida och reflektera över sånt som blir osynligt i takt med att man, tyvärr, vänjer sig. Man påminns om exakt hur vansinnig den här situationen är och det är nyttigt. Sen är det så fint att uppleva hur alla som kommer hit blir helt tagna av den värme och gästfrihet som möter dem, och hur de inte vill åka härifrån. Extra speciellt när det är ens syskon förstås, som annars är alldeles för långt bort.

En historisk dag

Yom Al Nakba inleds med nyheten om att de cirka 2000 palestinska fångar som hungerstrejkat för sina rättigheter har nått en uppgörelse med Israel som innebär att de antingen kommer att släppas eller få veta vad de anklagas för, åtalas och om de befinns skyldiga, dömas till tidsbestämda straff. Det är i sanning en historisk seger - men låt oss inte glömma att det idag finns ca 4800 palestinska fångar i israeliska fängelser, uppgörelsen innebär på intet sätt att Israel tänker sluta tillämpa administrativt förvar, isolering, tortyr (trots att det senare är förbjudet enligt israelisk lag) och andra inhumana åtgärder.

Just nu kan vi i alla fall glädjas åt att det ser ut som om Thaer Halahleh, som hungerstrejkat i 77 dagar och som skrev det här brevet till sin tvååriga dotter, kommer att släppas den 5 juni. 

Låt oss hoppas att många fler segrar kommer att följa!

Bråda dagar

Det blir inte mycket skrivet här på bloggen dessa dagar för vi har fullt upp med att umgås så mycket som möjligt med Elin och Andreas, Jasmines moster och morbor som äntligen har kommit hit. Det är första gången någonsin för dem i Palestina och det finns såklart massor att se och göra. Vi får göra en sammanfattning i efterhand.

På teatern är det också bråda dagar, det händer massor hela tiden och det är förstås bra. Den här veckan, närmare bestämt imorgon, högtidlighåller vi Yom Al Nakba, minnesdagen för Katastrofen som palestinier kallar det som hände i samband med Israels bildande 1948 då 750 000 personer fördrevs eller flydde och 500 byar utraderades. I Jenins flyktingläger bor ättlingar till dessa flyktingar, många av dem kommer från byar bara några mil härifrån men har under de 64 år som gått sedan Al Nakba inte tillåtits återvända. 

Läs mer om Al Nakba till exempel här

Det rör på sig

Det händer mycket här i Jenin just nu, dessvärre är det mesta inte särskilt positivt. Våra kollegor blev som bekant förhörda häromdagen i samband med mordet på Juliano. Totalt sju stycken begav sig till militärbasen Salem här i närheten (tack och lov inte Rania som fick dispens till efter att barnet fötts) med intentionen att samarbeta och svara på frågorna så utförligt de kunde, eftersom de precis som alla andra i teatern vill att sanningen om mordet ska komma fram. De artiga telefonsamtal som föregått förhören var uppenbarligen bara en dimridå. Utan att gå in på några detaljer kan man lugnt säga att flera av dem utsattes för psykisk tortyr och utpressning under många timmar och var rejält uppskakade efteråt. Den största besvikelsen är att det  nu står helt klart att den här utredningen inte bedrivs på något som helst seriöst sätt. Och en sak är säker: lita aldrig på bekännelser framkomna under israeliska förhör. Det finns ingen rättssäkerhet för palestinier, våra kollegors färska erfarenheter är bara en liten droppe i havet.

Apropå rättssäkerhet vet ni kanske att drygt 2000 palestinska fångar i israeliska fängelser just nu hungerstrejkar. Eller så vet ni det inte eftersom västerländska medier i stort har ignorerat denna massiva manifestation (tänk er att över 2000 fångar hungerstrejkade någon annanstans i världen, vilken story det skulle bli). Vissa fångar har nu gått in på 70 dagars hungerstrejk och riskerar att mista livet vilket ögonblick som helst. De kräver att få sina grundläggande rättigheter tillgodosedda: att slippa isolering, tortyr och administrativt frihetsberövande och få tillgång till familjebesök, utbildning och media.

En av de fångar som uppges vara i ett mycket kritiskt tillstånd är Thaer Hahlaleh. Det sista brev han skrev till sin hustru Shireen levererades av Röda Korset några dagar innan han började hungerstrejka den 29 februari. I brevet skriver han såhär: "Min internering har hittills förnyats sju gånger och de har fortfarande inte anklagat mig för något. Jag står inte ut längre. Jag tänker gå i hungerstrejk för att situationen har blivit outhärdlig." Läs mer om fångupproret till exempel här.

Här i Jenin finns tyvärr också färska exempel på flagrant rättsosäkerhet. Inom loppet av några dagar har  cirka 120 personer förts bort - av PA, den palestinska myndigheten - till Jeriko där de sitter fängslade och enligt uppgift blir misshandlade. Häromdagen publicerade bland annat Haaretz uppgifter om att Zakaria Zubeidi, vår vän och granne, var en av de arresterade men det stämmer inte, han är hemma välbehållen. 

Den officiella förklaringen är att PA "rensar upp" i Jenin, framför allt i flyktinglägret, och arresterar människor som är inblandade i korruption, utpressning, illegalt vapeninnehav och annan brottslig verksamhet. Runt 2000 specialstyrkor har körts in från Ramallah och det råder en känsla av lågintensivt krig sedan Jenins guvernör dog i förra veckan i en hjärtattack efter att hans hus beskjutits av okända män. 

Mer positivt är att skolbarnen i flyktinglägret igår lämnade skolorna och gick till PA-högkvarteret i stan i en demonstration till stöd för fångarna som hungerstrejkar. Detta trots att sådana demonstrationer hittills har motarbetats av PA. Kvinnor vars makar har arresterats av PA demonstrerade på samma plats häromdagen. Varken små eller stora tycks alltså finna sig i vad som sker nu och det är ett väldigt gott tecken.

En hälsning

Vår kära vän Andreas Hedfors kom på besök igår med en svensk grupp som han guidar runt på Västbanken och i Israel. Andreas driver resebolaget Kompassresor, som vi en gång i tiden var med och startade. Medan övriga resenärer tillbringade natten hos familjer i flyktinglägret sov Andreas hos oss, och skrev såhär fint på sin facebooksida:

"Sitter på ett berg ovanför Jenins flyktingläger, hemma hos Jonatan och Johanna och Jasmine. Fin dag då Kompassresor spontanbesökte en familj och åt frukt från träden, sen storgrät jag när jag träffade min gamla fostermoder Umm Khader i Zababde (som bjöd på lunch och vars son vi köpte olivtvål och rökelse av), därefter starka berättelser härifrån The Freedom Theatre i Jenin och så en mysig kväll med barn, hundar, samtal från israeliska säkerhetstjänsten, möten i sviterna av guvernörens död efter en attack mot hans hus i går samt fiskgrillning och diskussion om huruvida en oberoende lokaltidning här stå pall för den palestinska (fängelse)myndighetens censur."

En fin dag och kväll var det, som avslutades med middag x 2. Våra grannar Nabil och Micaela hade nämligen fått färsk fisk från Haifa som sent på kvällen grillades på altanen och vem kan motstå det? 

Mindre trevliga var samtalen från den israeliska säkerhetstjänsten: de ringde runt till flera av teaterns anställda (bland annat Nabil, Micaela och Rania, som är gravid i nionde månaden och nu fullständigt skräckslagen) och bad dem infinna sig för förhör angående mordet på Juliano. Artigt, men fortfarande lika otäckt. Nästa vecka ska dessa förhör ske, uppdatering kommer såklart.

Guvernören dog mycket riktigt häromdagen, lite oklart hur men hans hus besköts under natten i en hämndaktion för ett tidigare mord som PA, den palestinska myndigheten, begått och det sägs att han därefter fick en hjärtattack. Guvernören var på intet sätt någon sympatisk person men frågan är om efterträdaren blir bättre. Det ryktas tyvärr om motsatsen.

En uppdatering, några timmar senare: Nästan alla våra (palestinska) kollegor har fått samtal från herr Shaul från den israeliska säkerhetstjänsten. På tisdag ska förhören ske och det är åtminstone ett gott tecken, att det verkar som om alla kallats dit samma dag. Och att de den här gången ringde istället för att komma och slita folk ur sina sängar mitt i natten.