Cirkus

Den här veckan är förmodligen bland de mest intensiva i Frihetsteaterns historia. Teaterskolans nya produktion, Vaktmästaren av Harold Pinter, hade premiär i söndags kväll - samma dag som the Freedom Bus inleddes. Och, visade det sig, samma dag som Zakaria Zubeidi fördes till Jenin. 

Vi fick ett telefonsamtal på förmiddagen om att Zakaria var på väg till domstolen i Jenin och slängde oss i bilen. Väl där förde säkerhetspersonal oss från den ena till den andra högt uppsatta personen innan vi till slut fick tillstånd att närvara vid vad som var en öppen domstolsförhandling - men som representanter för den numera ökända bråkstaken Frihetsteatern hade vi uppenbarligen fått många alarmklockor att ringa.

Domstolsförhandlingen var en bisarr tillställning. En smal och tärd Zakaria fördes in i en skottsäker glasbur, följd av runt tio andra män som stod uppradade som vid en vittnesidentifiering i en amerikansk kriminalserie. De andra i raden var dock inte medfångar utan civilklädda vakter. Allt detta en tydlig signal: det här är en väldigt, väldigt farlig man. 

Trots extremt kort varsel hade många av Zakarias vänner och släktingar hunnit komma och rummet var fullsatt. Zakaria såg sig omkring och när han fick syn på ett känt ansikte lyste han upp, log lite och höjde handen i en snabb hälsning. Annars såg han allvarlig och mycket trött ut. 

Kameror och datorer var strikt förbjudna. När Johanna lade ett ben över det andra kom en vakt fram och sade till. Det är tydligen inte respektfullt att korsa benen i en palestinsk domstol. Att behandla en person som inte är åtalad för något brott som en straffånge är tydligen inget problem.  

Åklagarsidan gjorde en kort plädering, försvaret gjorde en ännu kortare plädering, domaren sade någonting som ingen kunde höra - och så fick vi order om att ställa oss upp. Ut marscherade domaren och hans följe, Zakaria fördes bort och så var det över. Förvirringen var total. Ingen dom hade meddelats, inget beslut hade fattats över huvud taget. Nästan som på en given signal tog de flesta i rummet upp sina mobiltelefoner och började ringa. Det måste finnas någon som vet någonting om vad som händer nu.

Två dagar senare är osäkerheten lika stor. Det surrar av rykten men det enda vi vet är att Zakaria ännu inte har släppts. Med största sannolikhet har han förts tillbaka till fängelset i Jeriko. Vilket nog är den värsta formen av tortyr de har utsatt Zakaria och hans närmaste för hittills - vi ville ju alla tro att det var ett gott tecken att han efter drygt fyra månader i Jeriko plötsligt kom till sin hemstad. 

På teatern är det nu ganska lugnt efter att Frihetsbussen med sina runt femtio resenärer plus ensemble har dragit vidare. Igår hann de besöka både Nablus och Nabi Saleh, idag har de seminarium och föreställning i Ramallah, sedan vidare till Beit Sahour för musik- och poesikväll. 

Vaktmästaren drar fulla hus och såhär långt har gensvaret från publiken varit väldigt positivt. Det är en krävande pjäs för både skådespelare och åskådare, särskilt här i Jenin där åskådarna inte har någon större teatervana. Men Nabil som regisserat pjäsen har verkligen lyckats göra den relevant och skådespelarstudenterna är fantastiska. Som en svensk besökare sade efter premiären: "Det här är första gången jag har sett barn skratta under en Pinterföreställning!"

The Caretaker, Vaktmästaren

Freedom Bus i Faquaa