Oj så tomt det blev. Jonatan är på konferens i Sverige och igår kväll åkte Johannas syskon hem efter två helt underbara veckor. Som värdig avslutning krönte Jasmine deras besök med att utöka sitt ännu ganska begränsade vokabulär med Ea (Andreas) och Elil (Elin), vilket hon ropade med förtvivlad röst och utsträckta armar medan hennes tårar rann när vi vinkade av dem. Som taget ur en, mycket sorglig, film.
Vi har mest varit i Jenin under dessa veckor men också hunnit med utflykter till Betlehem, Döda havet, Jerusalem, Haifa och Akka. Vi har njutit av sol, bad och varandras sällskap; pratat om allt möjligt men allra mest om situationen i Palestina och Israel. För oss som bor här är det så bra att se saker med andras ögon, vända och vrida och reflektera över sånt som blir osynligt i takt med att man, tyvärr, vänjer sig. Man påminns om exakt hur vansinnig den här situationen är och det är nyttigt. Sen är det så fint att uppleva hur alla som kommer hit blir helt tagna av den värme och gästfrihet som möter dem, och hur de inte vill åka härifrån. Extra speciellt när det är ens syskon förstås, som annars är alldeles för långt bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar